måndag 9 mars 2009

Jag har ändrat mig

Det finns minst 1001 anledningar till varför åldrandet stinker. Men det finns en som doftar som ett ädelt vin och det är rätten att ändra sig.

Att få ha en åsikt om morgonen och byta ut den på eftermiddagen är en mänsklig rättighet man inte lär sig uppskatta förrän i mognande ålder. Tonåringen är så kategorisk och har alla svar. Liksom den klättrande 35-åringen. Men snart-60-åringen har lärt sig att det finns väldigt få svar som håller för granskning hela vägen. Och det står han för. Tills han ändrar sig.

Folk i min ålder blir så tråkiga. Biter sig fast vid det invanda. Som dampbarn omfamnar de en tillvaro som slagit till nödbromsen och blivit defensiv. Man kan inte dricka kaffe på kvällen för då går det inte att sova. Man stänger fönstret för att undvika drag. Man pratar sjukdomar och pensioner och läser hellre FASS än erotik.

Och man blir moraliskt indignerad över skitsaker. Att svenskt konstliv bara lyckats skapa en handfull skandaler under senaste decenniet tycker jag egentligen är en större skandal än att spreja ner tunnelbanevagnar. Det tyckte jag inte för en vecka sen. Men jag har ändrat mig. Bara för att så många av mina generationskamrater grinat och gnällt och klagat på normernas upplösning. Tyckt att konst är ”något helt annat”, men inte berättat vad.

Jag anser att all förändring är bra. Även den dåliga. Att alla erfarenheter är goda. Även de dåliga. Bygg skyskrapor i city och broar mellan länder för förändring måste alltid ha riktningen framåt. Att inte förändras är att backa in i framtiden med Radio Vinyl i lurarna.

Näe, ingenting var bättre förr. Utom möjligen du och jag. Allting blir hela tiden bara bättre. Även det dåliga. Docenten och socialpsykologen Bosse Angelöw tycker att vi fokuserar för mycket på problemen i dagens värld. Inte så att han vill förringa dem, men han anser att vi ska ägna oss mer åt att upptäcka allt livsbefrämjande som sker på vår jord. Det vore bra både för folkhälsan och framtidstron, hävdar han.

Läs hans bok Glädjerapporten. Ha den på nattduksbordet. Dra igenom ett stycke varje kväll, som en sorts bibeltext. Man somnar lite lättare om hjärtat vilket gör att man vaknar lite lättare om hjärtat. Vilket gör en till en bättre människa som kan ta itu med alla dom problem som bevisligen finns där ute och behöver lösas.

Dagens låt: Bara en drink till med Mauro Scocco från Ljudet av tiden som går.Nedtonat, naket, akustiskt och avskalat. Scoccos bästa platta. En åldrande mans erfarenheter från 2007.

På nattduksbordet: Sartre har fått sällskap av Albert Camus, den gamle trätobrodern. Främlingen är precis lika exakt rakbladsvass som jag minns den och då läser jag den gamla översättningen av Sigfrid Lindström i Delfinserien. Jan Stolpes nyöversättning kommer inte förrän i juni. Men visst ligger existentialismen i luften? Eller är det bara mina vårkänslor som gör sig påminda?