tisdag 10 mars 2009

Voffo, voffo?

Detta med att blogga, det kräver sin eftertanke. Och när jag tänkt färdigt tänker jag, att det handlar om att öppna fönster. Min jobbtillvaro utspelar sig mestadels i ett slutet rum utan vädringsmöjligheter. Där har jag nått vägs ände. Inga utvecklingssamtal i världen kan ändra på den saken. Men här, Mot Ättestupan, är världen bara min!

Är det så? Eller skapar jag mig, för att citera den gode Alex Schulman, bara "ett monster"?

Du vet inte, och det gör inte jag heller, hur lik sanningen jag kommer att vara här.

Och vad är sanning? Min är inte densamma som din.

Jag minns ett möte för några år sen med en gammal kompis jag inte sett på decennier. Det enda vi hade gemensamt var förr. Och det var inte ens samma förr. Hans minnen var inte mina och mina var inte hans. De var parallella världar, skvimpande tillsammans som två oliver i en martini.

Så var på din vakt, min vän! Så ska jag vara på min. För fönstren, dom står vidöppna.


Dagens låt:
Enemy Within med Frida Hyvönen från Silence is Wild.
"Give me what i deserve", sjunger hon, Frida. Hon får vad hon vill, bara hon fortsätter sjunga så här isande skönt!

Dagens offentliga konst: Gatukonst är det kanske inte, men snö- och iskonst är det. Sedd från gatan. Eller uppifrån en bro.