lördag 4 april 2009

Frågesport

Våren är här. Linnenas och dom håriga armhålornas tid är inne. Och eftersom det är lördag tänkte jag fira från ättestupan idag och låta er göra jobbet med en helgquiz.

Det är mycket enkelt: jag har citerat fyra kända bloggare som inte heller har det så lätt och jag vill bara veta villka dom är. Ett pris av något slag kan jag utlova för rätt svar.


1. Jag är fyrtio år gammal. Fyrtio år - det är ju ett helt liv, då har man verkligen nått ålderns höst. Att leva längre än fyrtio år är otillständigt, smaklöst, omoraliskt! Vem lever längre än fyrtio år, om ni ska svara ärligt? Jo, det ska jag säga er: dumhuvuden och skurkar! Detta tänker jag slunga rakt i ansiktet på alla gamlingar, alla dessa vördnadsbjudande gamlingar, alla dessa silverhåriga och väldoftande gamlingar! Rakt i ansiktet på hela världen! Jag har rätt att säga så, eftersom jag själv tänker leva tills jag blir sextio. Sjuttio...


2. Livet äcklar mig och har alltid gjort det. Allt är värdelöst! Jag har uppfyllt mina plikter och har pinats nog. Syns ha rätt att gå min väg.

Den här gången tog jag livet på heligt allvar och då behandlade livet mig cyniskt.

Så har det alltid varit. När jag var ung troende idealist hånades jag för det. När jag blev materialist förföljdes jag för det. Oregerligt var livet, som kvinnan. Hur jag gjorde var det galet och jag fick ovett.

Människor är inte födda onda men de blir onda av livet. Då kan livet inte vara en uppfostran inte heller ett straff utan bara ett ont. För att leva livet måste man göra andra ont bara genom att gå i vägen för andra.


3. Vaknade halv 4 inatt av att jag inte kunde andas. Jag störtade upp och försökte dra ner syre i lungorna men det kändes som om strupen dragits samman och lungorna inte orkade. Jag öppnade fönstret, drog och drog och slet av alla krafter jag hade för att få luft. Jag trodde att jag skulle dö. Jag sprang in i stora rummet och hyperventilerade. Sedan lossnade det långsamt. Det kändes som om det satt mat kvar i luftstrupen. Jag har haft ångest hela dagen av det. Jag vill inte uppleva det igen.


4. En natt på 1990-talet ligger jag sömnlös. Jag vet att jag bör banta. Detta ger mig en panikartad känsla av att jag aldrig mer ska få mat. Här har vi problemet: vi människor levde en gång i små flockar i skogen. Det var ont om mat ibland, varför somliga tog för vana att lägga upp ett reservförråd i den egna kroppen. Detta är också min natur. Så gjorde mina förfäder. Därför överlevde de då. Därför lever jag nu.


Sitt nu inte hela helgen och grubbla! Det ska bli sämre väder i morron.


Dagens låt: Someday Baby med Bob Dylan. Eftersom vi alltid eftersträvar milimeterrättvisa här på Mot Ättestupan så måste ju ändå Dylan få ord och ton när Cohen fick det.