fredag 17 april 2009

Snart körförbud

Gamla vrak måste besiktigas ibland. Dom av kött och blod likaväl som dom av plåt. En gång om året ska det ske. Och då ska det vägas och viktas, måttas och provas. Igår var det dags.

Varför förvandlas jag till en ligistelev ställd inför rektorn när jag kör bilen in i hallen? Varför funderar jag över om det finns något sätt att muta den där unge mannen på eller en säker metod för att döda honom? På ytan verkar han ju trevlig men därunder finns makt att krossa mig med ett lillfinger.

Fast betyder det egentligen så mycket om bilen går igenom eller ej, annat än alldeles för mycket stålar i sjön? Det är ju ändå bara en plåtlåda på fyra hjul, även om det ligger en näve italiensk design i potten också.

Jodå, det handlar om prestige. Om att Alfan är min, bara min och har varit det sen den föddes. Ingen blond viking ska komma och insinuera att italiensk ingenjörskonst skulle vara mindervärdig och sämre än svensk! Ingen ska påpeka nån skavank som en svensk byråkrat uppfunnit för att ta ifrån mig lyckan att ratta min Alfa i fred. Tvinga mig att punga ut med hemska slantar för verkstadsbesök som egentligen är onödiga. Se bara hur många Alfor i alla åldrar som helt bekymmersfritt rullar på dom italienska vägarna. Verkar det som om det vore nåt fel på dom?

Jag laddar med argument. Är beredd att verbalt krossa besiktningsmannen. På precis samma sätt förbereder han sig att dräpa mig med sin fåniga lilla knappapparat där han petar in data som ska bli till mystiska felpunkter i protokollet.

Jag bläddrar nonchalant i Teknikens Värld och låtsas som om jag är fullkomligt likgiltig inför hans manövrar. Då säger han att det ser bra ut. Att han bara ska "ta en sväng".

Jag går inte på det. Han säger det för att jag ska andas ut. För att dråpslaget ska falla desto tyngre mot mitt huvud.

Han är borta länge. För länge. Och när han kommer tillbaka ser han precis så beklagande ut som jag visste att han skulle göra.

- Det lyser en gul varningslampa på instrumentbrädan som inte får lysa inom det här husets fyra väggar, säger han. Beklagar. Underkänt! Dessutom fungerar inte spolaren.

- Men det är ju bara slut på vattnet! protesterar jag. Jag kan väl få fylla på den?

- Beklagar. Ombesiktning inom en månad. Annars körförbud. Säger han och ler triumferande. Precis som han planerat hela tiden.

Jag visste det. Paranoid, moi? Nänä, det är så dom gör. Invaggar en i falsk trygghet för att sen slå till. Volvon som var inne samtidigt som jag gick minsann igenom. Och Saabar besiktas väl inte ens längre av humanitära skäl.

Snart är det dags för besiktning hos husdoktorn. Jag ger mig fan på att det blir körförbud där också.


Dagens låt: Drive My Car med The Beatles från mästerliga Rubber Soul. Det första albumet som skvallrar om varför dom var, blev och förblev det bästa som pop- och rockmusiken nånsin framfött. Och den 9 september kommer deras samlade produktion att ges ut i nydigitaliserad form. Ställ klockorna!