fredag 8 maj 2009

Det våras för morbidturisten

Ofta kommer känslan av att intresset för döden överstiger känslan för livet. För varhelst det luktar blod och död, så dyker dom upp, gamarna. Dom nyfikna, fluktarna. Morbidturisterna.

Efter morddramat i Knutby gled karavaner av bilar genom byn. Folk tittade ut med stora ögon bakom immiga rutor på allt och alla som rörde sig i samhället. Till och med vägskyltarna skruvades ner och stals. För Knutby var dramat som innehöll allt. Död, svek, religion, våld, otrohet, sex. I TV berättade Kristi brud, Åsa Waldau, att församlingen vuxit sedan morden skedde.

Och tala om morbidturism när vi numera sitter hemma i soffan med en chipspåse och betraktar katastroferna i realtid. När USA startade kriget mot Irak sändes det direkt i TV hur bomberna föll över Bagdad. Och alla som såg World Trade Center kollapsa i direktsändning glömmer aldrig synen.

Morbidturismen fokuserar på ond, bråd död och drar snabbt till sig en massa människor. Och vår värld vimlar av sådana turistmål. Allt ifrån gravar till mord- och katastrofplatser. På Himmelska fridens torg i Peking ligger Maos balsamerade kropp som Snövit i sin glaskista. Vid utgången finns souvenirbutiker där man säljer allt från vykort till Maos lilla röda. Och med tanke på att man haft 150 miljoner besökare så är liket oerhört lönsamt.

Gravplatser och kyrkogårdar är populära mål. I Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar och Här vilar berömda svenskar berättar förre riksdagsmannen Göran Åstrand om var svenska kändisar ligger begravda. Politiker, kungar, författare, skådespelare, industrimän finns inprickade på kartor med noggranna vägbeskrivningar.

Förebilden är utländsk. Paris har flera kyrkogårdar med hög kändisfaktor och redan vid ingången finns kartor. Pere Lachaise är mest berömd och där vilar storheter som Maria Callas, Marcel Proust, Gustave Doré och Jim Morrison. Morrison är kyrkogårdens fixstjärna med tusentals, ofta stökiga besökare varje år. Också Montparnasse-kyrkogården har sina kändisar. Jean-Paul Sartre, Simone de Bouvoir och Samuel Beckett är några.

Arlingtonkyrkogården i Washington har egen hemsida med stämningsmusik och nya bilder från hjältebegravningar av Irakoffer. Sedan president John F Kennedy begravdes här 1963 har den enorma kyrkogården varit ett givet turistmål. Här finns ett besökscenter med butiker som säljer allt från vykort och tröjor till videofilmer med bilder från presidentens begravning.

Elvis Presleys hem Graceland i Memphis överträffar allt. 750 000 människor kommer dit varje år, tittar storögt in i stjärnans sovrum, ser hans kläder, bilar och gitarrer, äter någon av hans fettdrypande favoriträtter i någon av de tre restaurangerna och köper Elvis-prylar i butikerna längs Graceland Plaza.

Också i Hollywood sprider kändisarna stjärnglans över kyrkogårdarna. På sajten http://www.seeing-stars.com/Buried/index.shtml finns 25 olika kyrkogårdar och det är bara att klicka på någon så poppar det en lista upp över vilka som ligger på just denna kyrkogård. Mest berömd är Westwood där dom allra största stjärnorna vilar. Playboykungen Hugh Hefner har betalat 22.000 dollar för att försäkra sig om en kommande plats bredvid sin allra första playmate, Marilyn Monroe.

För den som vill hitta sina döda idoler finns gravarnas egen Lonely Planet-guide, hemsidan http://www.findagrave.com/ som har en databas med över 6,2 miljoner namn.

Fast det är inte bara sista vilan som är intressant. Platsen där någon dött är också viktig för morbidturisterna. Ground Zero är ett givet mål för New York-resenären. Och i Stockholm är det hörnet Sveavägen Tunnelgatan, där Olof Palme mördades, som gäller. Till John Lennons port utanför Dakotahuset i New York och vägtunneln vid Pont de´l Alma i Paris där prinsessan Diana omkom vallfärdar folk ständigt. Och till och med till vägkorset där Highway 41 möter Highway 466 i Kalifornien kommer James Deans fans efter mer än femtio år för att minnas sin hjälte. Dean dog när han förlorade kontrollen över sin Porsche Spyder en septemberdag 1955 och på dödsdagen varje år paraderar en karavan med Porschar förbi.

Att besöka dödens platser är ett säkert sätt att bearbeta skräcken och rädslan som alla bär på under lättsamma former. På semestern när allt är trevligt och positivt. Och som på bio där man betalar för att bli skrämd. Vi vill bli rädda helt enkelt, men få skräcken ofarligt paketerad. Att se platsen för ett mord eller en trafikolycka är ett sätt att bearbeta dödsrädslan. För att orka leva vidare behöver vi se platsen där döden slog till.



Dagens låt: Yer Blues med John Lennon, Eric Clapton, Keith Richards och Mitch Mitchel (Jimi Hendrix trummis som dog rätt nyligen). Låten inleds med ett tramsigt snack mellan Lennon och Mick Jagger. Coolt!