måndag 11 maj 2009

Japan 1

Japan är som Sverige på sommaren när det inte regnar, inte är lågtryck och är mer än 27 grader varmt. Snäll värme, snälla leenden. Andra första intryck är prydligt, välorganiserat, estetiskt, varmt, vänligt, lättlevt.

Nara är första anhalten och jag trampar runt i Japans första huvudstad bland tempel och jättebuddhor med luftsteg värdiga en Neil Armstrong. Har inte sovit en blund på 33 timmar men är inne i en andra andning och den ljumt vänliga luften är mycket förlåtande.

Åt lunch, tempura, på en mycket traditionell japansk restaurang där man sitter runt ett lågt bord med fötter och ben i en grop under bordet. Allt i Japan är lågt. Futonmadrasserna är utrullade på golvet på tatamimattorna som är åtta till antalet och berättar hur stort rummet är. Då vet alla hur stort rummet är. Stolarna på den lilla terassen är också låga förstås och när man tror att man är nere med rumpan är det nästan lika långt kvar som när man började sätta sig. Platt fall.

Väggarna ut mot korridoren är som i en Kurosawafilm: tunt papper och vartenda steg hörs därutifrån. Men eftersom man är barfota överallt här inne så är det mest ett tyst tassande.
Har inte invigt badet än. Ska gå och äta middag först. Bada sen.

Att räkna upp alla Naras buddhistiska och shintoitiska tempel får bli en annan gång. Men i världens största träbyggnad finns världens största bronsbuddha, 448 ton, och den har jag sett. Och runt fyratusentvåhundratjugoåtta entusiastiska skolbarn i prydliga sjömansuniformer som deras skolor påbjuder att dom använder, tittade också på Buddha.

Något senare. Har ätit middag. Nudlar och varm saké. Very japanese. Köpt kylt California Red som avnjuts på altanen som inte ligger lågt på markplanet utan högt på andra våningen men med utsikt över en zenträdgård med en liten bro och alldeles verkliga bonsaiträd. Badet är öppet till elva och man har en alldeles egen morronrock att posera i varthelst man önskar på detta ryokan. Folk rör sig som siluettfigurer mot pappersväggarna och vore vi alla 25 år yngre skulle den kommande natten varit spännande. Nu har det mest varit en jakt på en kopp kaffe på maten genom mörka och tysta Naragränder.

Går nu in på min 35:e vakna timme och skuggorna börjar anta formen av demoner. Därför bäst att sluta. Bilderna är från Nara. Och i morron åker jag härifrån. Till Kyoto. Fortsättning följer.