lördag 9 maj 2009

Japan nästa

Aldrig är det vackrare än nu, tänkte jag igår. Men jag hade fel. För aldrig är det vackrare än nu. Idag. Regnet faller och naturen är grön och saftig som nyskördad sallad. Det sjunger i rännorna och droppar mot balkongräcket och jag måste inte alls stiga upp trots att klockan är sju. För jag har semester. Och ändå sitter jag här.

Den här dagen är vikt åt förberedelser. Tvättning, strykning, planering, packning. Allt sånt som jag egentligen brukar reducera till en kvart innan jag drar ut väskan till Arlandabussen. Men inte idag. Inte den här gången. För den här gången ska jag resa för att upptäcka/uppleva och då är det inte fel att vara förberedd.

Jag har läst japansk historia, läst japansk skönlitteratur, både klassisk och nyskriven, sett japanska filmer; gamla och nya. Och jag är fylld av förväntan. Ett frisk och piggt ord: För Väntan. Någonting man stressfritt prioriterar, något som är värt att vänta på. En tillvaro utan brådska där ord som bråttom och måste mest känns löjliga.

Jag är i vanliga fall den mest ostressade människa jag känner. Har knappt en filofax. Bara en bordskalender på jobbet där jag skriver in måstemöten. Jag ser absolut ingen status i en fylld almanacka. Tvärtom. Mitt jobb får inte större mening och innehåll av att jag sprätter runt i en evig upptagenhet. Jag flyter hellre med en medvetandeström i tillvaron och försöker känna av tiden som en stilla viskning.

Mobilen funkar inte i Japan. Det gör ingen större skillnad. Ofta glömmer jag att ta den med mig och ligger den i fickan är den inte sällan avslagen. Mobilen är inte viktig. Mobilen är en tidstjuv som har pressat sig in mellan människor och som får dom som använder den mest att minst kommunicera med sin omgivning.

Jag kan bli riktigt ledsen av att se en förälder, som skjuter barnvagnen med en ivrigt pekande knodd, gå och prata i mobilen och vara stendöv för barnets pladder. Glöm inte bort att tiden rusar, vill jag säga till dom. Plötsligt en dag drar knodden iväg på backpackingturné till platser där mobilen inte funkar och då blir inget sagt på månader. Om det nu inte finns ett internetcafé på stranden. Men det gör det nog.

Hur färden mot ättestupan ska upprätthållas från solens rike vet jag inte, men jag ska försöka meddela mig. Skriva om färden fast ur ett annat perspektiv. Så i den bästa av världar, den uppkopplade, kommer det rapporter från Nippon och kanske en och annan bild. Och gör det inte det, så är inte heller det hela världen. Den överlever.

Men bara så ni vet. I morron drar jag till Japan.


Dagens låt: Rain On The Roof med Lovin Spoonful. Ett av rockens genier var han, John Sebastian och det här är en av hans allra finaste ballader.