måndag 1 juni 2009

Vadå, jag dyster?

En del tycker att min blogg är deppig. Dyster. Så trist att dom inte orkar läsa den längre, påstår dom. Och dom tycker att jag borde börja knapra antidepressiva medel. Ta tag i mina problem, som dom säger. Ta mig samman.

Men jag har inga problem. Är inte deprimerad. Inte mer än andra i alla fall. Tror jag.

Fast jag skriver ju om mina känslor och tankar. Försöker att inte värja mig mot allt det svarta. Släpper det ur mig. För den här bloggen är mitt antidepressiva medel. Min själsliga skorsten där all existentiell rök får pysa ut. Och om folk inte orkar läsa om det längre, så är det faktiskt deras problem. Jag kan bara ta ansvar för mina egna tankar, vad jag känner och vill skriva om. Och det gör jag.

Den ständiga mysfaktorn får andra inteckna. Färden mot ättestupan är, som jag konstaterat tidigare, ingen lek. Åtminstone inte idag för det är måndag och jag måste ta mig an och börja med arbetsuppgifter som jag har väldigt svårt att tända till på. Inte för att de är ointressanta utan för att jag saknar lust och motivation. Jag har mycket lite lust just nu till något annat än att smälta bort i solen. Idag liksom igår. Och gärna i morron också.

För att riktigt förmå koncentrera mig på denna jävla, nya fucking vecka och samtidigt skänka mina läsare lite respit och själsro, så skriver jag inget mer nu.


Dagens låt: Sweetbox med Everything's gonna be alright. Elegant muzak inlindad med med Bachs Air. Hög mysfaktor.