onsdag 10 februari 2010

Dagen efter

Så kom då morgonen dagen efter. Den där då man omedelbart vet att allt är förändrat. Tidigare har jag mest erfarit den när någon dött. Men för första gången på ett kvarts sekel inföll den i morse med insikten av att någon fötts. Att vår lilla krets utökats. Och det var en vidunderlig känsla.

Jag har bestämt att jag inte vill vara den där jobbiga farfarstypen. Ni vet han som ständigt pratar på om sitt barnbarn och hur fantastisk hon är. Som alltid har videokameran beredd i näven och inte kan bilda en fullständig mening utan vokala utrop av för-/beundran. Fast det säger jag nu, innan jag mött Stella första gången. Vilket sker i kväll. Så möjligen är allt annorlunda i morron igen efter det mötet.

Samtidigt handlar det ju om den naturliga vägen. Den som livet förväntas följa. Släkten följa släktens gång etcetera. Vi föds och vi föder. Och efter flera dödar de senaste åren känns det som en skön omväxling; livet regerar. Åtminstone just nu.

Så även om det snöar idag igen noterade jag att himlen började ljusna redan vid sju vilket är ett tecken på återfödande. Vilket förstås passar som hand i handske med nyfödande. Nu stundar strax den årstid vi svage kallar vår.