söndag 21 februari 2010

Första söndagen i fastan

I morse när jag vaknade var det kolsvart och mustyst. Inte ett surr från en enda av dom elslukande apparater som vanligen fyller ut tystnaden i natten. Nix el i lägenheten alltså. Och vad hade hänt? Jo, min sänglampa brakade i golvet igår kväll precis när jag skulle släcka den. Jag trodde det bara var glödlampan som dog när mörkret bredde ut sig, men den slog tydligen ut klabbet för huvudsäkringen hade slagit ifrån vilket även släckte kyl och frys.

Men nu surrar allt som det ska igen. Efter att ha brottats med upplysande tändstickor (näe ficklampan funkade förstås inte) lyckades jag vippa upp jordfelsbrytaren i actionläge igen. Temperaturen är på väg ner i frysen, som pep uppfordrande och glödlampan i sängditon är bytt. Och här sitter jag framför datorn och mediefastar.

Jodå, jag tog nyss in tidningarna men inte så mycket som sneglade på ettorna. Inga glasögon på och mörkt i hallen hjälpte till så att jag inte kunde fuska ens om jag önskade.

Men att sitta här och blogga då? undrar Peter Meter petimetrigt.

Jag har aldrig lovat sluta blogga. Vad jag ska avstå ifrån denna mediefastevecka är dagstidningar, nyheter i radio och TV samt att surfa på nätet. Och att gå in och uppdatera sin blogg kan inte med bästa vilja i världen kallas för att surfa. Jag vet precis vart jag är på väg och rider verkligen inte på någon våg ut i medieoceanens brus.

Att avstå från medier ska bli både intressant och spännande. Hur mycket tid över till annat ska jag inte helt plötsligt ha? Kanske hinner jag skriva den där romanen som legat i röret dom senaste tjugofem åren. Och ta promenader och idka motion! Nåja, en blick ut i den allt ljusnande dagern räcker för att konstatera att det återigen snöat hela natten, så jag tror jag hoppar tillbaka i bingen i stället och läser min japanska roman. Och bryr mig noll och intet om vad som eventuellt kan ha hänt i världen under den natt jag sparade på elen.