fredag 12 februari 2010

Fredagsmys

Det finns dom som tycker illa om OS. Och rent spontant måste jag erkänna att jag couldn't care less. Fast det finns också nåt tryggt över eländet. Nämligen att man kan smyga omkring ute i kulisserna medan resten av nationen sitter på scenen och gapar.

Har man inga förväntningar blir man aldrig besviken. Jag har alltid haft stora förväntningar på livet, men aldrig på svenska idrottsprestationer. Därför betyder det det noll och intet hur det går där borta i Kanada. Kul för dom som lyckas, synd om alla loosers. Det enda jag kan känna mig en aning avis på är, att dom verkar ha fått vår där. Snön smälter och det regnar i stället för att snöa.

Gott så. Här har den grå arméfilten lagts över oss igen och det är väl bara att försöka gilla läget. För snart dånar lavinerna ner över oss stackars människobarn igen och då gäller det att dra åt hjälmen.

I morron hoppas jag få möta Stellas blick. Sist sov hon som en stock och bevärdigade mig bara med en gäspning. Men sådan är ungdomen: ingen respekt för dom äldre.

I väntan på detta generationsmöte förbereder jag mig för helg och fredagsmys. Vilket är det nya partandet. Tacos framför TV:n och full fart mot.... ja just det: Vart är vi på väg?